Min del av redovisningen av grupparbetet "DNA i samhället"

Vad är vi genetiskt sett designade för att äta? För ta reda på detta kan vi använda oss av studier som gjorts på ursprungsbefolkningar samt se vad arkeologiska fynd visar oss. Varför har inte inuiter vällevnadssjukdomar och vad händer med dem om de övergår till en västerländsk kosthållning? Svaret finns i människans evolution.

Arkeologerna som hittat gamla benrester kan se hur djurens hälsa sett ut vid dödsögonblicket. Vi är i dagens samhälle vana vid att människan dör när gikt, ledförslitningar, förkalkningar och bristsjukdomar drabbar henne. Det visar sig dock att vilda djur och naturfolk inte visar spår utav dessa åkommor då de dött. Dagens naturfolk som man studerat dör heller inte av dessa orsaker, såvida de inte övergår till den västerländska kosthållningen även om de fortsätter att motionera lika mycket. Man kan fråga sig om detta är ett slags bevis på att vi inte är designade för en kosthållning som denna?

Vad kan det då bero på att vi inte anpassat oss för en ny kosthållning? Jo enligt forskare så har vi en mycket enhetlig genkod som bildats då närbesläktade förmänniskor isolerades nära kusten i Afrika för 170 000år sedan. Då isoleringen sedan släppte spred sig denna förmänniska via vatten- och kustvägar som storviltjägare, fiskare och nomader.

Man kan tycka att vi idag borde ha anpassat oss till en stärkelsebaserad kost sedan 9000 år tillbaka då jordbrukandet startade i Irak. Jordbruket kom dock till Norden för endast 4000 år sedan. Om man då tar in det faktum att människans förfader först kunde skådas för 5 miljoner år sedan och utvecklat en genkod som är anpassad efter en specifik föda i form av fisk, kött, ägg, nötter, rötter, frukt och diverse ätliga växtdelar samt med energikällan fett och ett större intag av protein än idag, så är 9000 år med en stärkelsebaserad kost en ganska kort period. Tar man dessutom in det faktum att vi har en enhetlig genkod som inte banar väg för en rasuppdelning och heller ingen lätthet i att anpassa oss för en ny kosthållning så borde vi ställa oss frågan om detta kan ha någon anknytning till dödsorsaker i dagens samhälle.

Vi behöver in gå så långt bak i tiden för att hitta en studie gjord av en man som skulle kunnat få Nobelpriset, Thomas Latimer Cleave född år 1906. Han var läkare och anställd hos den brittiska flottan. Cleave var av stor påverkan under Darwins teori och ansåg att en anpassning för nya förhållanden i omgivningen tar tid. Hans syster hade i unga år dött av en brusten blindtarm och han noterade hur en rad nya sjukdomar plötsligt blivit allt vanligare i samma takt som stärkelse- och sockertillgången blivit allt större. Sjukdomarna som han observerade var: diabetes, fetma, hjärtsjukdom, gallsten, karies, förstoppning, magsår samt blindtarmsinflammationer. Han sammanfattade sin studie i boken ”The saccarine disease”. Han pekade framförallt på djuren som ett bevis på att vi inte äter den föda vi är avsedda att äta, de blir t.ex. inte sjukligt feta av sin naturliga föda oavsett tillgången på den. Denis Burkitt var en av de män som skrev förordet till Cleaves bok. Burkitt hade själv sett skillanderna i sjukdomsspektret i Afrikas ursprungspopulationer. Han litade på Cleaves teori och flera läkare världen över kontaktades för att stämma in och bekräfta den med sina observationer och det gjorde dem. Trots dessa studier skulle dock politiker, lobbyister och forskare i slutet av femtiotalet försöka att hitta en annan bov i dramat… det mättade fettet.

Weston A. Price reste med sin fru runt och besökte primitiva befolkningar som polynesier, eskimåer, aboriginer, indianer, afrikanska stammar och isolerade byar i schweiziska bergstrakter. Han var en amerikansk tandläkare och reste runt på 1920- och 30-talen. Han publicerade sina studier i boken ”Nutrition and Physical Degeneration”. Han var ju främst tandläkare och lät infödingarna rada upp sig framför kameran och genomgå undersökningar varpå det visade sig att de med sin ursprungliga kost inte hade något tecken på hål i tänderna. Han letade även i alla fallen reda på en civiliserad stad i närheten där kosten var ”moderniserad” och fann att de hade svår karies. Hos arkeologiska fynd av stenåldersmänniskor som levde som jägare och samlare ser man dock inte fall av karies, inte ens hos 60-åringar. Varför ser det då ut såhär? Enligt tandläkare är det inga konstigheter: det är nämligen så att kariesbakterier lever på socker och jäser det därefter till syra. Detta medföljer i sin tur att tänderna, som består av det hårdaste av material i våra kroppar, fräts sönder. Om detta sker i våra tänder frågar jag mig, som läkaren Andreas Eenfeldt i sin bok ”Matrevolutionen”, vad som sker i resten av våra kroppar?

Fler och fler stora studier har nu börjat uppmärksamma denna frågeställning, vad den stärkelse- och sockerrika födan gör med våran kropp? Vad händer med en motor som får et bränsle som den inte är designad för? fortsätter nämligen Eenfeldt i sin bok. Till exempel ser vi en utbredd glutenintolerans från tarmen hos många i dagens samhälle. De folkslag som levat på jordbruk sedan länge har dock muterat fram en minskad känslighet för druvsocker och stärkelse samt en minskad fettlagrande effekt hos insulinet i vissa fall. Men det starkaste beviset för att denna kost inte är den vi är designad för att äta är att ursprungsbefolkningar som inte jordbrukar får våra vällevnadssjukdomar om de övergår till vår kost och blir inte friska förrän de återgår till sin ursprungliga kosthållning.

Källor:
Jenney Remiers bok "Naturlig föda naturligtvis"
Andreas Eenfeldts bok "Matrevolutionen"